Hedayat “A fruitful harvest”
from the gardens of “ Verses and Hadiths ”
Inspiring Dawah cards that highlight the profound meanings of Quranic verses and Prophetic Hadiths. Presented in an accessible and engaging style to help Muslims gain a deeper understanding of their faith with ease.
About Hedayat
Hedayat is a platform that combines simplicity of design and ease of use
displaying the benefits derived from Verses and Hadiths in
attractive cards with unique designs.
Unique Designs
Cards with unique and attractive designs that express the content of the text
Reliable Materials
Scientifically reliable benefits reviewed by a group of scholars
Easy Browsing
You can browse the cards easily and display them effortlessly
Different Languages
Cards are available in more than 40 languages for the benefit of all
Hadith Cards
Ubay bin Ka'b (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "Abul-Mundhir! Vilken vers i Allahs bok som är med dig är mest storslagen?" Jag sa: "Allah och hans sändebud vet bättre." Han ﷺ sa: "Abul-Mundhir! Vilken vers i Allahs bok som är med dig är mest storslagen?" Jag sa: "Allah – det finns ingen sann gud utom han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare (2:255)." Han sa: "Så profeten ﷺ slog till mig på bröstet och sade: “Må kunskapen underlättas för dig, Abul-Mundhir!"
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ frågade Ubay bin Ka'b vad den mest storslagna versen i Allahs bok är, varpå han tvekade på svaret. Sedan svarade han: "Det är Ayatul-Kursi (versen om fotpallen), "Allah – det finns ingen sann gud utom han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare" Profeten ﷺ instämde, slog honom på bröstet för att indikera den kunskap och visdom som det fyllts med. Sedan bad han ﷺ för honom och att han skulle finna glädje i kunskapen och att den skulle underlättas för honom.
'Adiyy bin Hatim berättade att profeten ﷺ sa: "Judarna är dem som har drabbats av Allahs vrede, och de vilsna är de kristna."
Återberättad av at-Tirmidhi
Profeten ﷺ berättar att judarna är det folket som har drabbats av Allahs vrede, eftersom de kände till sanningen men inte implementerade den. De kristna är det vilseledda folket, eftersom de agerade utan kunskap.
Ibn 'Abbas (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Profeten ﷺ visste inte var [Koranens] kapitel separerades förrän "Bismillahir-Rahmanir-Rahim" (I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige) uppenbarades."
Återberättad av Abu Dawud
Ibn 'Abbas (må Allah vara nöjd med honom) berättar att Koranens kapitel brukade uppenbaras för profeten ﷺ utan att han visste var det slutade och separerades från ett annat. Det fortsatte så tills "Bismillahir-Rahmanir-Rahim" (I Allahs namn, den Nåderike, den Barmhärtige) uppenbarades, varpå han kunde veta var det föregående kapitlet slutade, och var det nya kapitlet började.
'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) sa: "Allahs sändebud ﷺ reciterade denna vers: 'Det är han som uppenbarat skriften för dig, där finns det tydliga verser - de utgör skriftens kärna - och andra är mångtydiga. Men de som har villfarelse i hjärtat följer det som är mångtydigt för att sprida tvivel och för att finna en [godtycklig] tolkning. Ingen känner dock till dess tolkning förutom Allah. Och de som är väl fördjupade i kunskap säger: 'Vi tror på denna [skrift]; allt kommer från vår Herre.' Men endast de med förstånd låter sig förmanas av detta (3:7).' Hon sa: 'Allahs sändebud ﷺ sa: 'Om du ser dem som följer det som är mindre klart, så är det dem som Allah har omnämnt, akta er därför för dem!'"
Al-Bukhari och Muslim
Allahs sändebud ﷺ läste denna vers: "Det är han som uppenbarat skriften för dig, där finns det tydliga verser - de utgör skriftens kärna - och andra är mångtydiga. Men de som har villfarelse i hjärtat följer det som är mångtydigt för att sprida tvivel och för att finna en [godtycklig] tolkning. Ingen känner dock till dess tolkning förutom Allah. Och de som är väl fördjupade i kunskap säger: 'Vi tror på denna [skrift]; allt kommer från vår Herre.' Men endast de med förstånd låter sig förmanas av detta." I den berättar Allah för oss att det är han som har uppenbarat Koranen för sin profet ﷺ. I Koranen förekommer det verser vars innebörd är tydlig, de vars bestämmelse är klar utan någon otydlighet. Detta är bokens kärna och grund, och det ska refereras till dessa verser vid oenighet. Därtill förekommer det andra verser som har flera innebörder och vars betydelse kan missförstås av vissa människor, eller att de tror att de motsäger andra verser. Allah tydliggör för oss hur olika människor förhåller sig till föregående typ av verser; de som har en sjukdom i sina hjärtan som vänder sig bort ifrån sanningen lämnar de tydliga verserna, och vänder sig istället till de tvetydiga verserna för att på så sätt sprida tvivel och villfarelse. De gör detta för att tolka verserna så att de stämmer överens med deras lustar. De som är upprätta när de följer sanningen förstår däremot de tvetydiga verserna, och hänvisar dem till de tydliga verserna. De tror på dessa verser och att de kommit ifrån Allah, därför är det omöjligt att de på något sätt skulle vara motsägelsefulla eller förvirrande. Men ingen förstår detta eller ägnar det vidare eftertanke utom de med sunda förnuft. Sedan sa profeten ﷺ till 'A'ishah, de troendes moder, att om hon ser dem som följer det tvetydiga så är det dem som Allah har nämnt då han säger: "De som har villfarelse i hjärtat", akta er därför för dem och lyssna inte ens på dem.
Ibn 'Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade att: "Allahs sändebud ﷺ predikade för folket på dagen då Mecka erövrades. Han sa: 'Människor! Allah har tagit bort högmodet från den hedniska tiden och skrytet om dess förfäder. Människor är av två typer: antingen en rättfärdig och gudfruktig som är värdefull hos Allah, eller en eländig syndare som är betydelselös hos Allah. Alla människor är Adams barn, och Allah skapade Adam från jord. Allah säger: 'Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och gjorde er sedan till folkslag och stammar för att ni ska lära känna varandra. Den ärorikaste av er hos Allah är den gudfruktigaste. Allah är Allvetande, Underkunnig (om allt) (49:13).'"
Återberättad av at-Tirmidhi
Profeten ﷺ höll en predikan för människorna på dagen då Mecka erövrades. Han sa: Människor! Allah har avlägsnat det hedniska högmodet och fanatismen från er, samt att skryta över ens förfäder. Människor är en av två: Antingen en troende som är rättfärdig, gudfruktig som lyder och dyrkar Allah. Han är följaktligen värdefull hos Allah, även om han saknar status eller en nobel bakgrund bland människor. Eller en otrogen som är en eländig syndare. Han är förnedrad och värdelös hos Allah, även om han har hög status och makt hos människorna. Människor är alla från Adams avkomma, och Allah skapade Adam från jord, därför ska inte någon med denna ursprung från jord ha högmod eller självförhävelse. Detta grundar sig på Allahs ord då han säger: "Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och gjorde er sedan till folkslag och stammar för att ni ska lära känna varandra. Den ärorikaste av er hos Allah är den gudfruktigaste. Allah är Allvetande, Underkunnig (om allt) (49:13)."
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att han hörde Allahs sändebud ﷺ säga: "Allah sa: 'Jag har fördelat bönen mellan mig och min tjänare i två delar. En del är till mig och en del är till min tjänare – och min tjänare får det han ber om. När tjänaren säger: 'All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre', säger Allah: 'Min tjänare har lovprisat mig.' När tjänaren säger: 'Den Nåderike, den Barmhärtige', säger Allah: 'Min tjänare har hyllat mig.' När tjänaren säger: 'Domedagens ägare', säger Allah: 'Min tjänare har glorifierat mig', och han sa även: 'Min tjänare har överlämnat sina angelägenheter till mig'. När tjänaren säger: 'Endast dig dyrkar vi och endast dig ber vi om hjälp', säger han: ”Detta är mellan mig och min tjänare – och min tjänare får det han ber om.' När tjänaren säger: 'Led oss på den raka vägen! Den väg som de du har välsignat följde; inte de som har drabbats av [din] vrede och inte heller de vilsna', säger han: ”Detta är för min tjänare – och min tjänare får det han ber om.'"
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ berättar att Allah sagt i en Hadith Qudsi: "Jag har delat upp suratul-Fatihah i bönen i två delar mellan mig och min tjänare; jag har en del och min tjänare har en annan del. Den första delen: lovprisning, hyllning och glorifiering riktas till Allah, och för det ger jag den bästa belöningen. Den andra delen: bön och åkallan; jag besvarar den och ger honom det han ber om. När den bedjande säger: "All lovprisning tillkommer Allah, världarnas Herre", säger Allah: "Min tjänare har lovprisat mig." När tjänaren säger: "Den Nåderike, den Barmhärtige", säger Allah: "Min tjänare har hyllat mig och prisat mig för alla välsignelser jag har försett skapelsen med." När tjänaren säger: "Domedagens ägare", säger Allah: "Min tjänare har glorifierat mig, vilket är den största dygden." När tjänaren säger: "Endast dig dyrkar vi och endast dig ber vi om hjälp", säger Allah: "Detta är mellan mig och min tjänare". Den första delen av denna vers är för Allah, vilket är: "Endast dig dyrkar vi", vilket är att bekräfta Allahs gudomlighet och att vända sig till honom med dyrkan, och med det upphör det som tillkommer Allah i den första halvan av kapitlet. Den andra halvan av versen är för tjänaren: "Endast dig ber vi om hjälp", vilket är ett sätt att tillkalla Allahs hjälp och där han uppfyller sitt löfte om att hjälpa de som söker det. När tjänaren säger: "Led oss på den raka vägen!* Den väg som de du har välsignat följde; inte de som har drabbats av [din] vrede och inte heller de vilsna", säger Allah: "Denna tillbedjan och åkallan är för min tjänare, och min tjänare ska få det han ber om, och jag har besvarat hans bön."
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Skriftens folk brukade recitera Toran på hebreiska och förklara den på arabiska till muslimerna. Så profeten ﷺ sa: 'Varken bekräfta eller förneka det skriftens folk säger, och säg istället: 'Vi tror på Allah och på det som har sänts ner till oss' (vers 2:136)."
Återberättad av al-Bukhari
Profeten ﷺ varnade sitt samfund för att luras av det skriftens folk återberättar från sina böcker. Under profetens tid brukade judarna recitera Toran på hebreiska, judarnas språk, och förklara den på arabiska. Profeten ﷺ sa: "Varken bekräfta eller förneka dem". Vilket syftar på förhållningssättet till det man inte är säker på, huruvida det är sant eller falskt. Orsaken till detta är att Allah beordrat oss att tro på allt som har sänts ned till oss; både Koranen och böckerna som sänts till dem. Problemet är att vi inte har något sätt att bekräfta sanningshalten i det de återberättar från dessa böcker, om vår religion inte har tydliggjort de aspekter som är sanna eller falska. Därför håller vi ett neutralt förhållningssätt där vi varken bekräftar det, så att vi inte tar del av deras förvrängning av skriften, inte heller förnekar vi det, för det kan hända att det som sägs är sant, så att vi inte förnekar något som vi har beordrats att tro på. Profeten ﷺ beordrade oss att säga: "Säg: 'Vi tror på Allah och [på] det som har sänts ned till oss och det som sändes ned till Abraham, Ismael, Isak och Jakob och stammarna, och det som gavs till Moses och Jesus och profeterna av deras Herre - vi gör ingen åtskillnad mellan något av dem, och det är endast honom vi underkastar oss för'" (2:136).
Sa'id bin al-Musayyib berättade att hans fader sa: "När Abu Talib låg på sin dödsbädd kom Allahs sändebud ﷺ till honom och fann Abu Jahl och 'Abdullah bin Abi Umayyah bin al-Mughirah hos honom. Han ﷺ sa: 'Farbror! Säg: 'Det finns inte någon sann gud utom Allah', så kan jag argumentera för dig hos Allah med att du uttalat trosbekännelsen.' Då sa Abu Jahl och 'Abdullah bin Abi Umayyah till honom: 'Ska du vända dig bort från 'Abdul-Muttalibs religion?' Allahs sändebud ﷺ fortsatte upprepa sin vädjan till honom, varpå de upprepade deras invändning, tills det sista Abu Talib sa var att han följde Abu Talibs religion, och han vägrade säga att uttala trosbekännelsen. Han sa: 'Allahs sändebud ﷺ sa: 'Jag svär vid Allah, att jag säkerligen kommer att be om förlåtelse för dig, förutsatt att jag inte förbjuds från det.' Då uppenbarade Allah: 'Det anstår inte profeten och inte heller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkare' (9:113). Beträffande Abu Talib, uppenbarades Allahs ord till Allahs sändebud ﷺ: 'Du kan inte leda dem du älskar på rätt väg, men Allah leder den han vill' (28:56)."
Al-Bukhari och Muslim
Profeten ﷺ kom till sin farbror Abu Talib när han låg på sin dödsbädd och sa till honom: 'Farbror! Säg: 'Det finns inte någon sann gud utom Allah', så kan jag argumentera för dig hos Allah med att du uttalat trosbekännelsen.' Abu Jahl och 'Abdullah bin Abi Umayyah sa då: "Abu Talib" Ska du lämna din far 'Abdul-Muttalibs religion?!", vilket är dyrkan av statyer. De fortsatte att tala med honom tills det sista han sa var: "Jag följer 'Abdul-Muttalibs religion", vilket var en polyteistisk religion som byggde på att dyrka av statyer. Då sa profeten ﷺ: "Jag ska be om förlåtelse för dig, förutsatt att min Herre inte förbjuder mig från det." Allah uppenbarade då: "Det anstår inte profeten och inte heller de troende att be om förlåtelse för avgudadyrkare, även om de hörde till deras nära släktingar, efter det klargjorts för dem att elden är sådana [människors] arvedel" (9:113). Beträffande Abu Talib uppenbarade Allah: "Du kan inte leda dem du älskar på rätt väg, men Allah leder den han vill. Och han vet bäst vilka de är som är villiga att låta sig vägledas" (28:56). Du kan alltså inte vägleda dem du önskar ska vägledas, du kan enbart förmedla budskapet, Allah vägleder den han vill.
Az-Zubayr bin al-'Awwam (må Allah vara nöjd med honom) sa: "När följande vers uppenbarades: 'Och den dagen ska ni ställas till svars för [vad ni gjorde av] det goda som skänktes er [i livet (102:8)', sa Az-Zubayr: 'Allahs sändebud! Vilka fröjder ska vi tillfrågas om? Är det de två svarta; dadlar och vatten?" Han sa: "Detta kommer säkerligen att ske."
Återberättad av at-Tirmidhi
När följande vers uppenbarades: "Och den dagen ska ni ställas till svars för [vad ni gjorde av] det goda som skänktes er [i livet]": det vill säga ni kommer säkerligen att frågas om ni var tacksamma för de välsignelser som Allah har skänkt er. Az-Zubayr bin al-'Awwam (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Allahs sändebud! Vilka fröjder ska vi tillfrågas om? Det finns enbart två välsignelser som inte förtjänar att tillfrågas om, nämligen dadlar och vatten!" Då sa profeten ﷺ: "Ni kommer säkerligen att ställas till svars för de välsignelser ni har givits, trots den situationen som ni befinner er i, eftersom dessa två otroliga välsignelser är från Allahs välsignelser."
'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) sa: "En man kom och satte sig framför profeten ﷺ och sa: 'Allahs sändebud! Jag har tjänare som ljuger för mig, bedrar mig och inte lyder mig, och jag skäller ut dem och slår dem. Hur ser min situation ut med dem?' Han ﷺ svarade: "Hur mycket du straffade dem kommer att jämföras med hur mycket de förrådde dig, var olydiga mot dig och ljög för dig. Om du bestraffade dem i samma utsträckning som deras synder, kommer det att vara jämlikt, ingenting kommer att räknas för din fördel eller nackdel. Om du bestraffade dem i mindre utsträckning än deras synder, kommer det räknas till din fördel. Om du bestraffade dem i större utsträckning än deras synder, kommer mellanskillnaden att tas från dig och ges till dem.' Mannen gick därifrån och började gråta och ljuda. Så Allahs sändebud ﷺ sa: 'Har du inte läst Allahs bok; 'På uppståndelsens dag ska vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, ska vi dra fram i ljuset. Det är vi som bäst håller räkning på allt' [21:47]'. Därefter sa mannen: "Allahs sändebud! Vid Allah, jag ser inget bättre för mig och dem än att vi går skilda vägar. Jag tar dig som mitt vittne över att de alla är fria.'"
Återberättad av at-Tirmidhi
En man kom till profeten ﷺ för att klaga över hur hans tjänare agerade då de brukade ljuga för honom, lura honom i det han anförtrott dem och i diverse affärer, och därför skäller han ut dem och disciplinerar dem med slag. Han frågade profeten ﷺ om hur hans tillstånd kommer att vara med dem på domedagen? Då sa han ﷺ: "Hur du straffade dem kommer att jämföras med deras bedrägeri, trots och lögn. Om straffets utsträckning är jämlik med deras synder så kommer du inte att hållas vidare ansvarig för något och inte heller belönas. Om ditt straff däremot var mindre än utsträckningen av deras synder så är det till din förmån och något som ökar din belöning. Men om ditt straff var i större utsträckning än deras synder så kommer du att straffas, och mellanskillnaden kommer att tas från dig och ges till dem." Mannen gick därifrån gråtandes och gav ifrån sig höga läten, så Allahs sändebud ﷺ sa: "Har du inte läst Allahs bok; ''På uppståndelsens dag ska vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, ska vi dra fram i ljuset. Det är vi som bäst håller räkning på allt [21:47]". Allah kommer inte att felbehandlad någon på domedagen, och vågskålar kommer att placeras åt människor för att rättvisan ska skipas. Då sa mannen: "Allahs sändebud! Vid Allah, jag finner ingen bättre lösning för mig och dem än att jag lämnar dem och vi går skilda vägar. Jag tar dig som vittne över att de alla är fria för Allahs skull.", vilket han gjorde i rädsla av räkenskap och straffet.
