Hadeeth Cards
Da'wa cards that highlight great meanings from the noble prophetic hadiths in a simple style and attractive display that helps the Muslim to have a deeper understanding of his religion in an easy way
All
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "Människor! Allah är god och accepterar endast det som är gott, och han har befallt de troende med samma sak som han befallde sändebuden. Han sa: ‘Sändebud! Ät av det goda och gör goda gärningar. Jag vet vad ni gör.’ (23:51). Han sa även: ‘Troende! Ät av det goda som vi har skänkt er.’ (2:172). Sedan berättade han om en man som befann sig på en lång resa, är dammig och ovårdad, sträcker upp sina händer mot himlen och säger: 'Herre, Herre!' men hans mat är otillåten, hans dryck är otillåten, hans kläder är otillåtna och han livnär sig på det otillåtna. Hur ska då hans bön kunna besvaras?"
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ informerar oss om att Allah är Tayyib – helig och fri från brister – och att han endast accepterar det som är rent och gott, vare sig det gäller handlingar, ord eller trosuppfattningar. Det betyder att en handling endast accepteras av Allah om den är uppriktig och i enlighet med profeten vägledning, och en person ska inte söka närhet till Allah på ett annat sätt än detta. En av de viktigaste faktorerna för att ens handlingar ska vara godtagbara är att ens föda är från tillåtna källor. En persons förtäring påverkar följaktligen hans handlingars renhet. Därför befallde Allah de troende med det han befallde sändebuden; att endast äta av det tillåtna och goda, och att utföra rättfärdiga handlingar. Han sa: "Sändebud! Ät av det goda och gör goda gärningar. Jag vet vad ni gör." (23:51). Han sa även: "Troende! Ät av det goda som vi har skänkt er." (2:172). Därefter varnade profeten ﷺ för effekten av att konsumera sådant som är otillåtet och dess påverkan på ens handlingar och att det hindrar dem från att accepteras. Han gav ett exempel på en person som till synes har alla förutsättningar för att få sin bön besvarad: 1. Han är på en lång resa – En resa, särskilt för dyrkan såsom Hajj, Jihad eller för att upprätthålla släktband, är en anledning till att böner besvaras. 2. Han är ovårdad och dammig – Han har rufsigt hår för han inte har kammat det, och hans hud och klädsel har blivit dammiga, vilket visar på hans desperata situation. 3. Han sträcker upp händerna i bön. 4. Han åkallar Allah intensivt genom att upprepa "Herre, Herre!" – detta visar på hans ivriga önskan att Allah ska svara honom. Trots att han har alla dessa skäl för att få sin bön besvarad, accepteras den inte, eftersom hans mat, dryck och kläder är från förbjudna källor, och han livnär sig på det som är förbjudet. Det är högst osannolikt att en sådan person får sin bön besvarad, för på vilka grunden ska den besvaras?
Al-Miqdad bin 'Amr al-Kindi (må Allah vara nöjd med honom) berättade: "Jag sa till Allahs sändebud ﷺ: 'Vad anser du om en situation där jag möter en av de otrogna i strid, och vi kämpar tills han hugger av min ena hand med sitt svärd, men sedan tar han skydd vid ett träd och säger: "Jag har underkastat mig Allah"? Ska jag då döda honom, Allahs sändebud, efter att han har sagt det?' Allahs sändebud ﷺ svarade: 'Döda honom inte.' Al-Miqdad sa: 'Men Allahs sändebud, han högg av min ena hand och sa sedan detta efter att han huggit av den!' Allahs sändebud ﷺ svarade: 'Döda honom inte, för om du dödar honom så kommer han att vara i samma ställning som du var innan du dödade honom, och du kommer att vara i samma ställning som han var innan han uttalade de ord han sa.'"
Al-Bukhari och Muslim
Miqdad bin al-Aswad (må Allah vara nöjd med honom) frågade profeten ﷺ om en situation där han möter en fiende på slagfältet. De strider med svärd tills fienden hugger av hans ena hand, men sedan flyr fienden och gömmer sig bakom ett träd och säger: "La ilaha illa Allah" (det finns ingen [sann] gud utom Allah). Al-Miqdad undrade om det var tillåtet att döda honom, trots att han sagt detta efter att ha huggit av hans hand? Profeten ﷺ svarade honom att han inte får döda honom. Då fortsatte al-Miqdad med att säga att fienden högg av hans hand, får han ändå inte döda honom? Då upprepade han ﷺ att al-Miqdad inte får döda honom, eftersom hans blod är förbjudet att spilla. Han klargjorde att om al-Miqdad hade dödat honom efter att han blivit muslim, skulle han själv vara i den position där fienden var – en person vars liv kunde tas enligt krigslagarna – och fienden skulle vara i al-Miqdads tidigare position, där hans liv var skyddat på grund av islam.
Abu Barzah al-Aslami (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "Tjänarens fötter kommer inte att röra på sig på domedagen förrän han frågas om hans liv och hur han har tillbringat det, om hans kunskap och hur han har praktiserat den, om hans egendom och hur han har tjänat ihop den och var han har spenderat den, och om hans kropp och hur han har använt den."
Återberättad av at-Tirmidhi
Profeten ﷺ berättar att ingen människa kommer att förflytta sig från räkenskapens plats på domedagen för att bege sig till paradiset eller elden, förrän han frågas om följande: 1. Sitt liv - hur har han tillbringat det och vad använt det till? 2. Hans kunskap, sökte han den för Allahs skull, agerade han i enlighet med den, och förmedlade han vidare den? 3. Sin egendom, varifrån han tjänade den, var det från tillåtna inkomstkällor eller förbjudna? Och hur spenderade han den, i det som behagar Allah, eller i det som förargar honom? 4. Hans kropp, styrka, hälsa och ungdom, hur använde han detta?
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa under dagen då Khaybar-slaget skedde: "Jag ska ge denna fana till en man som älskar Allah och hans sändebud, och genom honom kommer Allah att ge seger." ʿUmar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) sa: "Aldrig tidigare önskade jag att bli utsedd till ledare, utom den dagen." Han berättade: "Jag sträckte på mig i hopp om att bli kallad." Men Allahs sändebud ﷺ kallade istället ʿAli ibn Abi Talib (må Allah vara nöjd med honom), gav honom fanan och sa: "Gå, och vänd dig inte om förrän Allah ger dig seger." ʿAli började gå men stannade sedan och ropade utan att vända sig om: "Allahs sändebud! På vilken grund ska denna kamp baseras på?" Han ﷺ svarade: "Kämpa mot dem tills de vittnar att det inte finns någon [sann] gud utom Allah och att Muhammed är Allahs sändebud. Om de gör det, har de skyddat sina liv och sina ägodelar från dig, förutom i de fall där islamisk lag föreskriver annat. Och deras räkenskap är hos Allah."
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ meddelade sina följeslagare att muslimerna skulle segra över judarna i Khaybar nästa dag. Segern skulle ske genom en man som han skulle ge fanan – en symbol som arméer använde under strid. Profeten ﷺ beskrev denne man med egenskapen att han älskar Allah och hans sändebud, och att Allah och hans sändebud älskar honom. ʿUmar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) berättade att han aldrig tidigare önskat ledarskap, men den dagen hoppades han att det skulle bli han. Han sträckte på sig för att profeten ﷺ skulle lägga märke till honom och kalla på honom, ivrig att få denna ära. Men profeten ﷺ kallade istället på ʿAli ibn Abi Talib (må Allah vara nöjd med honom) och gav honom fanan. Han beordrade honom att rycka fram med armén och att inte sluta strida för att ta en vila, paus eller eldupphör, förrän Allah skänkte honom seger och övertaget över dessa fort. ʿAli började gå, men stannade upp en stund utan att vända sig om, för att inte trotsa profetens ﷺ befallning. Sedan ropade han högt: "Allahs sändebud! På vilken grund ska denna kamp mot människorna baseras på?" Profeten ﷺ svarade: "Kämpa mot dem tills de vittnar att det inte finns någon [sann] gud utom Allah och att Muhammed är Allahs sändebud. Om de gör det och blir muslimer, har de skyddat sina liv och sin egendom från dig, förutom i de fall där islamisk lag föreskriver annat. Och deras räkenskap är hos Allah."
An-Nu'man bin Bashir (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: "De troende i sin ömsesidiga kärlek, barmhärtighet och medkänsla är likt en enda kropp; om en kroppsdel värker, lider resten av kroppen av feber och sömnlöshet."
Al-Bukhari och Muslim
Profeten ﷺ tydliggör att muslimernas relation till varandra måste vara baserad på kärlek, godhet, nåd, hjälp och stöd. De tar skada av det som drabbar andra, likt en enda kropp; om en kroppsdel blir sjuk, lider resten av kroppen av feber och sömnlöshet.
'Abdullah bin Mas'ud (må Allah vara nöjd med honom) berättade att profeten ﷺ sa: "Den som slår sina kinder, river sina kläder och ropar med rop som hör till den för-islamiska tiden är inte en av oss."
Al-Bukhari och Muslim
Profeten ﷺ förbjöd och varnade för vissa handlingar från Jahiliyyah (den för-islamiska tidsperioden) genom att säga den som utför dem "är inte en av oss". Dessa handlingar är: 1. Att slå sina kinder – Att just kinderna nämns här beror på att det var den vanligaste formen av självskadebeteende vid sorg, men även att slå andra delar av ansiktet ingår i förbudet. 2. Att riva sina kläder – Det vill säga att riva upp den del av kläderna där huvudet träs in, som ett uttryck för extrem sorg och förtvivlan. 3. Att ropa med rop från den för-islamiska tidsperioden – Detta inkluderar att skrika i klagan, be om att få dö och gå under, förbanna ödet eller liknande yttringar av missnöje med Allahs förutbestämmelser.
Anas bin Malik (må Allah vara nöjd med honom) berättade att han hörde Allahs sändebud ﷺ säga: "Allah sa: 'Adams barn! Så länge du ber till mig och hoppas på min nåd, förlåter jag dig oavsett vad du har gjort, och det bekymrar mig inte. Adams barn! Om dina synder skulle nå himlens höjd och du sedan bad mig om förlåtelse, skulle jag förlåta dig utan att tveka. Adams barn! Om du kommer till mig med synder som kan fylla jorden, men möter mig utan att dyrka någon vid min sida, skulle jag komma till dig med lika mycket förlåtelse.'"
Återberättad av at-Tirmidhi
Profeten ﷺ förmedlar att Allah, i denna heliga Hadith, säger: "Adams barn! Så länge du kallar på mig och hoppas på min nåd och aldrig misströstar, kommer jag att dölja dina synder och förlåta dem, oavsett deras storlek, utan att det bekymrar mig. Adams barn! Om dina synder är så många att de fyller avståndet mellan himmel och jord, och du ber mig om förlåtelse, kommer jag att ta bort och förlåta dem alla, oavsett dess omfattning. Adams barn! Om du, efter du dött, kommer till mig med synder som kan fylla jorden, men utan att ha dyrkat andra än mig, så kommer jag att möta dig med lika mycket förlåtelse, eftersom min förlåtelse är så omfattande, och jag förlåter alla synder förutom avgudadyrkan."
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: ”Den starke troende är bättre och mer älskad av Allah än den svage troende – och i båda finns det gott. Var ivrig om det som gynnar dig, och sök hjälp av Allah och var inte lat. Om du drabbas av något ska du inte säga 'Om jag hade gjort det ena och det andra, skulle det blivit så och så'. Säg istället: 'Det var Allahs öde och det han vill sker', eftersom 'om' banar vägen för Satans handling."
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ tydliggör att den troende alltid är bra, men den troende som är stark i sin tro, beslutsamhet, förmögenhet och andra aspekter av styrka är bättre och mer kär till Allah än den svage troende. Därefter uppmanade profeten ﷺ den troende att göra det som gynnar honom i det världsliga livet och i det kommande livet, samtidigt som han förlitar sig på Allah och söker hans hjälp. Han ﷺ förbjöd sedan från slapphet och att vara för lat för att göra det som gynnar en i de båda liven. Om den troende har strävat efter att göra något och vidtagit åtgärder för att det ska ske, samtidigt som han söker Allahs hjälp och att han skänker honom godhet, ska han överlämna sin angelägenhet till Allah. Han ska veta att godhet ligger i Allahs val. Om han därefter drabbas av något tråkigt, ska han inte säga: "Om jag gjort det och det, skulle det blivit så och så"; eftersom ordet "om", banar vägen för Satans handling, som att sätta sig emot ödet och bedrövas över det gångna. Den troende ska istället underkasta sig Allah, vara nöjd med hans beslut och säga: "Det är Allahs öde, och det han vill sker". Eftersom det som inträffat har skett med Allahs vilja, då han gör exakt som han vill, och ingen kan sätta sig emot hans beslut eller vägra hans order.
Abu Waqid al-Laythi (må Allah vara nöjd med honom) berättade: "När Allahs sändebud ﷺ begav sig mot Hunayn, passerade han ett träd som tillhörde polyteisterna. Trädet kallades Dhatu Anwat och de hängde sina vapen på det. De sa: 'Allahs sändebud! Låt oss hänga vapnen i trädet liksom de hänger vapnen i träd.' Profeten ﷺ sa: 'Allah är fri från brister! Detta är likt det Moses folk sa: 'Låt oss få en gud liksom de har gudar!' (7:138). Jag svär vid honom vars hand min själ vilar i, att ni säkerligen kommer att följa de tidigare folkens väg.'"
Återberättad av at-Tirmidhi och Ahmad
Allahs sändebud ﷺ begav sig mot Hunayn, vilket är en dal mellan at-Ta'if och Mecka. Han hade vissa följeslagare med sig som var nya konvertiter. De passerade ett träd som kallades "Dhatu Anwat", det vill säga den som det hängs på. Avgudadyrkarna brukade högakta detta träd och hänga sina vapen och andra föremål på det för att föremålet skulle välsignas. Dessa nya konvertiter bad då Allahs sändebud ﷺ om att få ett liknande träd, som de kunde hänga sina vapen på för att de skulle välsignas. De bad om detta i tro om att det var något som var tillåtet. Profeten ﷺ glorifierade Allah då, som ett fördömande av det de bett om, och i högaktning av Allah. Han berättade att denna efterfrågan liknar Mosas folks efterfrågan då de sa: "Låt oss få en gud liksom de har gudar!". När Moses folk såg somliga dyrka statyer, bad de om att få en staty likt avgudadyrkarna hade statyer, och att denna efterfrågan var ett sätt att följa deras väg. Sedan varnade han ﷺ sitt samfund för att följa vägen av judarna och de kristna och för att göra det dem gör.
