Hadeeth Cards
Da'wa cards that highlight great meanings from the noble prophetic hadiths in a simple style and attractive display that helps the Muslim to have a deeper understanding of his religion in an easy way
All
Abu Musa al-Ash'ari (må Allah vara nöjd med honom) berättade att profeten ﷺ sa: "Den som riktar vapen mot oss, är inte en av oss."
Al-Bukhari och Muslim
Profeten ﷺ varnar den som riktar vapen mot muslimer för att skrämma dem eller stjäla från dem. Han berättar att den som gör så utan rätt har utfört ett stort brott och fallit in i en av de större synderna. Han förtjänar därför denna stränga varning.
'Umar (må Allah vara nöjd med honom) berättade: "Jag kom fram till den svarta stenen, pussade den, och sa: 'Jag vet att du bara är en sten, du kan varken skada eller gagna. Om jag inte hade sett profeten ﷺ pussa dig, hade jag inte pussat dig.'”
Al-Bukhari och Muslim
De troendes ledare, 'Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom), gick fram till den svarta stenen i hörnet av Kaba, pussade den och sa: "Jag vet att du bara är en sten, du kan varken skada eller gagna. Om jag inte hade sett profeten ﷺ pussade dig, hade jag inte pussat dig."
Abu Sa'id al-Khudri (må Allah var nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: ”När den avlidne lyfts upp och männen bär honom på sina axlar, så säger han, om han varit rättfärdig: ‘För mig framåt!’ Men om han inte var rättfärdig säger den: ‘Olycka väntar! Vart tas jag?’ Hans röst hörs av allt utom människan, och om människan hade hört den hade hon fallit ihop.”
Återberättad av al-Bukhari
Profeten ﷺ berättade att när den avlidne läggs på båren och männen bär honom på sina axlar, så uttrycker den rättfärdige sin längtan att föras vidare, eftersom han ser det goda som väntar honom. Men den som inte var rättfärdig ropar med en skrämmande röst: ”Undergång väntar mig! Vart för de mig?”, eftersom han ser det straff som väntar. Hans röst hörs av alla skapelser utom människan; om människan hade hört den skulle hon ha svimmat.
Al-Miqdad ibn al-Aswad (må Allah vara nöjd med honom) berättade att han hörde Allahs sändebud ﷺ säga: ”Solen kommer att föras nära skapelsen på domedagen, tills den befinner sig på ett avstånd av ungefär en mil från dem.” Sulaym ibn 'Amir sa: ”Vid Allah, jag vet inte vilken sorts mil han menade, avståndsmåttet på jorden, eller den mil man använder för att lägga Kohl i ögat.” Sedan sa profeten ﷺ: ”Människorna kommer då att stå i svett, var och en i enlighet med sina handlingar. Bland dem finns de vars svett når upp till anklarna, bland dem de vars svett når upp till knäna, bland dem de vars svett når upp till midjan, och bland dem finns de som översköljs av svett som om det vore ett betsel.” Och Allahs sändebud ﷺ pekade med sin hand mot sin mun.""
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ berättade att solen på domedagen kommer att föras nära skapelsen och vara så nära att avståndet från deras huvuden motsvarar ungefär en mil. Efterföljaren av följeslagarna, Sulaym ibn 'Amir, sa: "Vid Allah, jag vet vilken typ av mil som åsyftades, om det var avståndsmåttet som används på marken, eller om det var den lilla pinnen som används för att applicera kohl i ögat?" Sedan beskrev profeten ﷺ att människorna kommer att stå i svett i enlighet med sina handlingar. För några av dem når svetten bara till anklarna, andra till knäna, andra till midjan eller bältet, och en del översköljs av svetten, upp till munnen, så att de inte kan tala. Och han ﷺ pekade med sin hand mot sin mun för att visa detta.
Abu Burdah ibn Abu Musa (må Allah vara nöjd med honom) berättade: "Min far, Abu Musa, drabbades av en svår sjukdom och svimmade. Medan hans huvud vilade i knäet på en kvinna från hans familj, kunde han inte svara henne då han var medvetslös. När han vaknade till sa han: 'Jag tar avstånd från det som Allahs sändebud ﷺ tog avstånd från. Allahs sändebud ﷺ tog avstånd från den som höjer sin röst [i klagan vid olycka], från den som rakar sitt hår [i sorg], och från den som river sönder sina kläder [vid olycka].'”
Al-Bukhari och Muslim
Abu Burdah berättade att hans far Abu Musa al-Ash'ari (må Allah vara nöjd med honom) drabbades av en svår sjukdom, som fick honom att svimma. När han var medvetslös började en kvinna från familjen skrika och uttrycka sin sorg på ett sätt som profeten ﷺ har förbjudit. Eftersom Abu Burdah var medvetslös kunde han inte svara henne. När Abu Musa vaknade avfärdade han detta handlande och förklarade att profeten ﷺ tagit avstånd från sådant beteende: Al-Saliqah: Att höja rösten i klagan och att ropa och skrika högt som uttryck för sorg och förtvivlan vid en svår prövning. Al-Haliqah: Att raka sitt hår som uttryck för sorg och förtvivlan vid en svår prövning. Al-Shaqqah: Att riva sönder sina kläder i frustration som uttryck för sorg och förtvivlan vid en svår prövning. Dessa handlingar är seder som brukade utföras under den hedniska tiden (Jahiliyyah), och islam lär oss i stället att visa tålamod och hoppas på belöning från Allah vid prövningar, sorg och när man får svåra besked.
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: ”En muslim har sex rättigheter över sin muslimska broder." Varpå han ﷺ frågades: "Allahs sändebud, vilka är dessa?" Han ﷺ svarade: "När du möter honom, ska du hälsa på honom. När han ger dig en inbjudan, ska du besvara den. När han ber dig om råd, ska du ge honom råd. När han nyser och säger ’Alhamdulillah’, ska du säga: ’Må Allah förbarma sig över dig’. När han blir sjuk, ska du besöka honom. Och när han dör, ska du närvara vid hans begravning.”
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ förklarade att varje muslim har sex rättigheter gentemot sin muslimska broder: 1. Att hälsa på honom med ”Al-Salamu 'alaykum” när man möter honom, och han svarar med ”Wa 'alaykum al-Salam”. 2. Att acceptera hans inbjudan till bröllopsfest eller annan tillställning. 3. Att ge honom uppriktig och ärlig rådgivning om han ber om det, utan att smickra eller vara oärlig. 4. Att säga ”Må Allah förbarma sig över dig” (Yarhamukallah) när han nyser och säger ”Alhamdulillah”. Den nysande svarar då med ”må Allah vägleda er och korrigera ert tillstånd” (Yahdikumullahu wa yuslihu balakum). 5. Att besöka honom när han är sjuk. 6. Att be över honom och följa hans begravning när han dör.
'A'ishah, de troendes moder (må Allah vara nöjd med henne), berättade att Allahs sändebud ﷺ sa under den sjukdom som han inte tillfrisknade från: ”Allah har fördömt judarna och de kristna; de tog sina profeters gravar till platser för bön.” Hon sa vidare: "Om det inte vore för detta, hade hans grav blivit synlig, men man fruktade att den skulle tas till en plats för bön."
Al-Bukhari och Muslim
'A'ishah (må Allah vara nöjd med henne) berättar att Profeten ﷺ, under sin sista sjukdom, den som ledde till hans bortgång, uttalade en allvarlig varning. Han förklarade att Allah uteslöt judarna och de kristna från sin nåd, eftersom de gjorde sina profeters gravar till platser för bön, genom att bygga över dem, be vid dem eller be riktade mot dem. Hon förklarade därefter att om det inte vore för denna tydliga varning och för följeslagarnas rädsla att profetens ﷺ grav skulle behandlas på samma sätt, som judar och kristna behandlade sina profeters gravar, hade hans grav gjorts synlig.
Abu Sa'id al-Khudri (må Allah vara nöjd med honom) berättade: "'Ali ibn Abi Talib (må Allah vara nöjd med honom) skickade en bit guld från Jemen till Allahs sändebud ﷺ, som var inlindad i ett stycke garvad hud, och det hade ännu inte renats från sitt grus. Profeten ﷺ delade upp den mellan fyra män, 'Uyaynah ibn Badr, al-Aqra' ibn Habis, Zayd al-Khayl, och den fjärde var antingen 'Alqamah eller 'Amir ibn al-Tufayl. Då sa en man bland följeslagarna: 'Vi var mer berättigade till detta än dessa!' Detta nådde profeten ﷺ, och han sa: 'Litar ni inte på mig, trots att jag är anförtrodd av han som är ovanför himlen? Budskapet från himlen kommer till mig morgon och kväll.' Då reste sig en man med ögon djupt insjunkna i sina hålor, framträdande kindben, framskjuten panna, tjock skäggväxt, rakat huvud och uppdraget höftskynke, och sa: 'Allahs sändebud, frukta Allah!' Han ﷺ sa: 'Ve dig! Är inte jag den på jorden som allra mest bör frukta Allah?' Mannen gick då därifrån. Då sa Khalid ibn al-Walid: 'Allahs sändebud, ska jag inte hugga huvudet av honom?' Profeten ﷺ svarade: 'Nej, han kanske är någon som ber.' Khalid sa: 'Hur många är det inte som ber, men yttrar med tungan det som inte finns i hjärtat!' Allahs sändebud ﷺ sa då: 'Jag har inte beordrats att genomsöka människors hjärtan eller skära upp deras bröst.' Sedan tittade han ﷺ på mannen som gav sig iväg, och sa: 'Från denne mans avkomma kommer en grupp att uppstå som reciterar Allahs bok flytande, men den passerar inte deras strupar. De lämnar religionen såsom pilen tränger igenom bytet.' Och jag tror att han sa: 'Om jag lever till deras tid, ska jag sannerligen döda dem såsom Thamud blev dödade.'"
Al-Bukhari och Muslim
'Ali ibn Abi Talib (må Allah vara nöjd med honom) skickade en bit guld till Allahs sändebud ﷺ från Jemen, som var insvept i ett stycke garvad hud. Guldbiten hade ännu inte renats från sitt grus. 'Ali sa: Profeten ﷺ delade upp den mellan fyra män: 'Uyaynah ibn Badr al-Fazari, al-Aqra' ibn Habis al-Handhali, Zayd al-Khayl al-Nabahani, och den fjärde var 'Alqamah ibn 'Ulathah al-'Amiri. Då sa en man bland följeslagarna: ”Vi var mer berättigade till detta än dessa!” Detta nådde profeten ﷺ, som sa: ”Litar ni inte på mig, när jag är ärfötrodd av han som är ovanför himlen? Uppenbarelsen från himlen kommer till mig morgon och kväll.” Då reste sig en man med ögon djupt insjunkna i sina hålor, framträdande kindben, hög panna, tjockt men inte långt skägg, rakat huvud och uppdraget höftskynke. Han sa: ”Allahs sändebud, frukta Allah!” Han ﷺ sa: ”Ve dig! Är inte jag den på jorden som allra mest bör frukta Allah?!” Mannen gick därifrån. Då sa Khalid ibn al-Walid: ”Allahs sändebud, ska jag inte hugga huvudet av honom?” Han ﷺ sa: ”Nej, han kanske är någon som ber.” Khalid sa: ”Hur många är det inte som ber, men yttrar med tungan vad som inte finns i hjärtat!” Han ﷺ sa: ”Jag har inte beordrats att gräva i människors hjärtan eller skära upp deras bröst. Jag har endast beordrats att döma efter det som är synligt.” Sedan tittade han på mannen som hade vänt sig om och gått iväg, och han ﷺ sa: ”Från denne mans avkomma, eller från hans följeslagare eller hans folk, kommer det att uppstå personer som är skickliga i att recitera Allahs bok med vacker röst. Deras tungor är fuktiga på grund av att de reciterar så pass mycket, men Koranen passerar inte deras strupe, den når inte deras hjärtan, renar dem inte, och Allah upphöjer dem inte eller accepterar det från dem. De lämnar religionen snabbt och lätt, såsom pilen tränger igenom bytet.” Och jag tror att han sa: ”Om jag lever till de riktar sina svärd mot muslimerna, kommer jag sannerligen att döda dem såsom Thamud blev dödade.”
Abu Hurayrah (må Allah vara nöjd med honom) berättade att Allahs sändebud ﷺ sa: ”Den lägsta nivån som någon av er får i paradiset är att det sägs till honom: ‘Önska dig [vad du vill].’ Då önskar han och önskar. Sedan sägs det till honom: ‘Har du önskat färdigt?’ Han svarar: ‘Ja.’ Då sägs det till honom: ‘Du ska få allt du önskat, och lika mycket till.’”
Återberättad av Muslim
Profeten ﷺ berättade att den allra lägsta och minsta nivån i paradiset ändå innebär att den troende får höra: ”Önska dig vad du vill.” Han kommer att önska en sak efter en annan, tills han inte längre har fler önskningar kvar. Då sägs det till honom: ”Du ska få allt du önskat, och dessutom lika mycket till.”
